legendens

Hemkommen ifrån USA och livet börjar sakta men säkert återgå till sin vardag. Jetlagen har jag inte lidit av nämnvärt, jag har snarare haft en dygnsrytm som passar en svensk bättre än innan jag åkte. Nu sitter jag i soffan och myser med ett stort glas juice, en smörgås och TV-pucken på svt1.

TV-pucken är en företeelse som jag har vuxit upp med. Mosters man, Leif, var inte sen med att berätta att han spelade två TV-puckar på 60-talet för Uppland tillsammans med tre kronors gamla general manager, Clas Göran "Myggan" Wallin(som var snäppet värre med tre TV-puckar). Det är någonting jag inte vet när han berättat för mig, utan det är bara någonting man vet, precis som att jorden är rund. Det var ingen som upplyste mig om det vid 7-8 års ålder, det är en del av världsuppfattningen, precis som Leifs tvåfaldiga deltagande i TV-pucken.

Det roliga med Leif är att han hyser ett förakt emot dem som bara spelat en TV-puck. Som han sa när vi såg Daniel Widing på Leksands noret en gång, "har han spelat TV-pucken? en gång bara? aja, en gång är ingen gång - två ska det vara!".

Man är alltså inte komplett om man bara spelat en.

Mitt först riktiga minné ifrån TV-pucken är när Dalarnas 80or vann. Troligtvis för att halva laget spelade med min bror på den tiden. Året efter vann Dalarna också, det finns nog till och med inspelat hemma i Tunsta på VHS.

För tillfället ligger Dalarna under, 2-3. Men in med Mora femman nu, Persson, Pettersson och Björklund. "Dem är ruskigt bra" för att citera Jan Simons!