legendens

Som troligtvis inte alltför många läsare undgått följer jag ishockeylaget Mora IK tvångsmässigt. En stundom tuff situation då man möts av många med annorlunda "åsikter"(leksingar). Och leksingar kära läsare, de är de vidrigaste folket som finns. Nog för att jag avskyr kommunen som enligt mig inte lyft ett finger i Insjöns riktning under min åtminstonde min medvetna tid, men framförallt folket i centralorten.

Självgodhet, otacksammhet och överlägsenhet är dem tre "het-er" som kännertecknar en leksing med ejendals arena som sin högborg. Dem ligger inne med samma åsikter om Insjön, och säkert kommunens övriga mindre orter, som går helt och hållet ihop med kommunens handlingsplan, "bara de ser bra ut".

Kommunen snyggar till tällbergsvägar, bygger långa upplysta gång/cykelbanor - där de inte behövs, bygger konstgräsplan åt centralortens division 5 lag + oändligt mycket mer.

Leksingarna lånar sig över öronen för att kunna få en ett litet hus åkerö eller kärringberget. Sedan lånar dem lite till så att dem får råd med den senaste volvo combin, allra helst cross countryn, för de har grannen. Mannen sitter som mellanchef på ett mindre företag och lunchar varje dag med sina liknar på Moskogen. Kvinnan jobbar inom skolan, men inte i förskolan eller gymnasiet där de krävs antingen tålamod eller skapligt intellekt.
Sönerna spelar självklart ishockey och föräldrarna älskar när de är dax för cup, då åker dem mer än gärna med för att visa vilka goda föräldrar dem är som verkligen tar sig tid med ungarna, när dem sitter i hotellbaren och har glömt bort giftemålet och med en yngre tunga i sin mun..

Sammanfattning, Leksingar bryr sig inte om hur bra de egentligen är, bara du kan få andra att tro de. Livet går ut på att imponera på andra..


Nästa gång: Insjöbon.

- Vi har ställt om styrspelet och har börjat kliva upp lite högre i banan och det har gett utdelning, säger Moras Håkan Bogg.

Klart är i alla fall att hans lag vägrar att dö. Även den här säsongen.