legendens

Igår på nästan slaget klockan 10.00 högg det till i bröstet på mig. Mellan brösten liten till höger och innan för revbenen spände det till mitt i ett andetag. Jag har kännt den typen av hugg förut, men då har det gett med sig innan andetaget är slut. Det här satt kvar och efter att ha fortsatt försökt jobba på utan att kunna ta hela andetag i 3-4 minuter. När jag sedan skulle böja mig ner efter "ett plock" högg det till så kraftigt att jag höll på att tappa synen. Då gav jag upp och sökte reda på två arbetskollegor med större vana av människokroppen än mig själv.

Det kändes som att någon stack mig med en nål på en punkt som inte var större än enkrona där innanför bröstet, när jag andades. Marianne och Peter tog med mig in på vilorummet och därifrån ringde dom till vårdcentralen som meddelade att dom inte hade tid och kunde tidigast ta emot vårat samtal om fyra timmar(?). Landstinget dalarna hänvisade oss till just nämda vårdcentrals telefonjour eller, till 112. Det blev sos alarm och efter en överläggning med hon i larmcentralen så skickade dom ut en ambulans efter mig. Vid det laget så var jag riktigt kallsvettig samtidigt som jag fick lov att andas försiktigt.

Ambulansmännen kom och mot min vilja blev jag utrullad fastspännd på en bår och inlindad i filt genom "utlastningen" och förbi "sorten". En aning pinsamhet kände jag faktiskt, trots att jag var ganska rädd.

I ambulansen satte dom på mig såna här sladdar för EKG och kollade mitt blodtryck samtidigt som dom ställde frågor om jag gick på mediciner, andra sjukdomar, sjukhusbesök blandat med lite lättare frågor för att få mig att slappna av.
Eftersom Insjön ligger ganska så mitt emellan Falun och Mora fick jag även välja sjukhus, det blev Mora av den anledningen "min syster bor där".

När vi väl börjat åka var stickningarna på väg att släppa men ambulansvårdaren sa att det var lika bra att åka in och kolla för säkerthetsskull. Han kollade skickade sedan över EKG proverna till Falun där dom misstänkte att det kunde vara hjärtmuskelinflamation, så då sa jag inte emot att ändå åka iväg.

Väl i Mora gjordes det ytterligare några tester på mig och två tyska läkare kollade igenom provsvaren och konstaterade att det inte var något fel på mig, utan att det troligtvis var en av dom många muskler som finns innanför bröstkorgen som brustit helt utan anledning.

En svar som kändes både bra och dåligt. Helst hade jag velat haft något konkret, typ hjärtmuskelinflamation så att jag visste vad det var som gjorde så ont och hur jag skulle göra för att inte få det igen, inte beskedet att det troligtvis är en av många muskler som gått av. Men å andra sidan så behöver jag varken medicin eller vila.

-

Det ovannämda skrev jag dagen efter att det hände, datum har jag inte huvudet, men tappade bort det i cyberrymden innan publicering. Nu hittade jag på det igen och tänkte att även om det är inaktuellt så har jag ändå lagt ner tid på att skriva det så varför inte slänga upp det.

-

Mora till play-off.
Mot Almtuna. Bra val, plus statistik på dom i år. Dessutom inte långa vägen dit. Chansen är stor att jag sitter i Gränbyhallen på söndageftermiddag, om den här förbannade febern släpper.

Efter att två tyska läkare kollat igenom orpv