legendens

Den tredje perioden är precis avklarad och jag förväntas att ta tillbaka det jag skrev om Pat Kane innan. Jag har aldrig sett Kane ifrån den sida han visar upp ikväll, troligtvis så har väl dom som påstår att han är så bra, sett han i den här formen.

Men att han ska vara NHL´s största stjärna efter Alexander the Great och Sid the Kid tycker jag är att dra det för långt. Han är som Bäckström, fast sämre.

Zach Parise, där har vi en ishockeyspelare!

Brooks Orpik, den ishockeyspelare jag skulle välja om jag skulle få lov att gå i krig med en.

Nu ser vi fram emot övertiden.

Jag ger mig fan på att Kane avgör..eller Getzlaf..men jag hoppas på Parise..

Nedsläpp om några minuter nu, händelsen som vi ishockeymissbrukare drömt om sedan Gaborik åkte ifrån ryssarna 2006.

Mina sympatier ligger i två läger, den ena sidan känner för USA, mycket för att jag flaggade för dom innan turneringen drog igång som eventuell slutsegrare. Den andra halvan ligger hos Sidney Crosby, en förbild för varje idrottsman och kvinna i detta universum som jag önskar allt gott.

Att det blir en högintressant match behöver inte skrivas, men det gör jag ändå.

Miller mot Canadas alla all-star forwards. Malone och Backes mot Canadas backar. Parise mot Luongo.

Hjärnan säger USA, 2-4, och ett nytt Miracle on Ice kommer skapas, och Patrik Kane(hockeyvärldens mest överskattade spelare) kommer ha gått poänglös ifrån matchen.

När man är riktigt hungrig är det svårt att fokusera och tänka på annat än just att man är hungrig.

Nu är jag hungrig, och kan inte tänka på annat än mat. Då är det inte roligt när kylskåpet är anorektisk och alla livsmedel har fyra ben och hugger efter dig om du stoppar in armen.

Okey, riktigt så dåligt är det inte. Lindbarg glömde en påse ostkrokar här igår kväll, jag har ett halvt rör med pringles under soffan och faktiskt några hyggliga ägg under den muterade paprikan.

Imorgon är en ny dag, med nya möjligheter till inköp. Tonfisk, ost och kött..

Tills dess får jag hålla till godo med det tandskydd för 50:- i fredags som faktiskt, hur otroligt det än låter, fyller någon form mättnadskänsla när man tuggar på det.

Sömnbrist sedan är nog snäppet värre är hunger. Inför en ganska viktig match jag skulle spela för något år sedan så sa våran tränare till oss dagarna innan, att det inte spelar så stor roll om vi äter bra, eller tränar förnuftigt. Det överlägset viktigaste är att vi ser till att vara utsövda när matchen drar igång.

Det stämmer väldigt väl, har jag märkt.

Förra veckan var ett prov på det.
Tre nätter var jag uppe och såg OS-hockey klockan 01.30-04.00 för att sedan gå och jobba vid 06, och dom ångesttankar som sömnbristen framkallar är fan inte att leka med! Svårt att beskriva detaljerat vad jag känner, men summan av alla tankar är att en annars ganska självgod man faktiskt känner sig ganska värdelös..


Trött förra veckan och hungrig nu, skitsamma. Det är OS på tv, vatten i kran och tandskydd i mun..livet är fantastiskt!

På en minnesstund för lite drygt ett och ett halvt år sedan fick jag höra ett mening som mer eller mindre förändrat mitt liv sedan den dagen.

"Uppskatta den vanliga dagen"

Dagar då ingen vän har dött.

Jag framkallade den tanken nu, efter en tupplur följt av kaffe framför datorn, väntades på träning. En eftermiddag inomhus brukar sänka min självkänsla en aning, någonstans i bakhuvudet viskar mamma att inomhus är man när det är mörkt. Känslan av en bortkastad dag kanske knackar på när man vaknar upp ifrån tuppluren. Sedan kommer anklagandet, varför lade jag mig i soffan när jag var trött, hade jag bara gått ut hade jag inte somnat!?

Då kokade jag en kaffe och framkallade tanken "Uppskatta den vanliga dagen".

Internet tar mig ut i världen och lär mig om allt som faller mig in, Arvid Nordqvists kokkaffe smakar väldigt bra, även om inte värmen fungerar i lägenheten så värmde täcket mig där i soffan och snart ska jag iväg och träffa mina kära vänner.

Jag har det ganska bra, en helt vanlig dag.