Comeback

Jag kliver återigen fram ur bloggmörkret, för vilken gång i ordningen vet jag inte, men nu hoppas jag att det ska hålla i sig.

Jul och nyår har jag överlevt, precis som alla andra små helgdagar som passerat dom här sex veckorna jag varit frånvarande här på min enkla sida i cyberrymden.

Att Robert Kristan lämnar Mora har varit dagarnas stora samtalsämne och jag kan inte annat än beklaga att..

... han mår dåligt..
...Mora tappar en absolut nyckelspelare inför säsongens viktigaste skede..

Däremot så finns det någonting gott i det här, Lars Johansson. En suverän målvakt i mina ögon som kommer att vara på hög svensk nivå innom en snar framtid, förhoppningsvis i Mora. Backup till honom hoppas jag inte värvas, utan att man plockar upp Daniel Hansen ifrån J20 som imponerade stort på mig senast jag såg honom. Tyvärr för J20 som också är inne i ett viktigt skede, men a-laget är självklart prio ett!

För att återgå till Kristan så måste man säga att han avslutade sin sejour(för denna gång?) i Mora IK på ett sätt som knappt kan beskrivas med ord. Han var den största anledningen till att vi besegrade "Ejendals spöket"(som jag från och med nu kallar denna avlivade vålnad), han satte sig upp emot dom blåvita-smurfmongon som häcklade honom ifrån läktaren och vann bevisligen även den matchen. Det är som en saga om en legend och ur askan kliver framtiden och framgången, Lars Johansson.

Okey, jag flöt iväg lite i slutet där. Men jag tycker att det är ett vackert slut på en kanske inte helt vacker saga. Jag vet att flera av mina läsare har fullständig koll på vad som händer och har hänt kring Kristan  så jag vill vara tydlig med att jag absolut inte far med någon sanning, utan helt och hållet mina egna tolkningar, och sanningen är någonting jag inte vet.

-

Jag återkommer!


RSS 2.0