Stockholm.
Efter en ganska hektisk vecka så sitter jag här hemma och känner mig nästa lite sjuk. Tung i huvudet, rosslig i halsen och det karakteristiska för min del, ont i ögonen. Kände det redan igår ikväll på väg hem ifrån Stockholm, och i morse så var det sämre. Men jag hade en volleybollturnering att vinna, så jag spelade hem den tillsammans med Matte, Benke, Hasse, Busken och Eriksson. Andra raka förövrigt. Men nu efteråt så känns det ännu lite sämre..
Men nu ska inte jag sitta här och gnälla och tycka synd om mig själv, jag har en hel del funktioner i kroppen som inte ömmar.
Igår iaf så var jag och såg mitt Mora spela emot AIK på Hovet i Stockholm. Femte gången jag är i Stockholm och den första i Johanneshovs Isstadion. Förbannat härlig arena! God stämning på läktaren, underhållande match och bra resesällskap. Jag åkte dit med tre stycken gamla lagkamrater ifrån innebandyn i Borlänge, AIKare alla tre.
AIK vann matchen med 2-1 så stämningen var god i Magnus Perssons Volvo V70R till 3/4 på vägen hem genom Tensta, Rinkeby och Hallonbergen.
Några snabba frågor rätt ut i luften:
- Är stockholmare födda drygare än övriga befolkningen eller gör dom sig till?
- Vad är det som får folk att betala 1 100 000kr för 35m2?
- Varför måste dom som vet absolut minst om sporten ishockey vara dom som hörs överlägset högst på matcherna?
TV-pucken
Hemkommen ifrån USA och livet börjar sakta men säkert återgå till sin vardag. Jetlagen har jag inte lidit av nämnvärt, jag har snarare haft en dygnsrytm som passar en svensk bättre än innan jag åkte. Nu sitter jag i soffan och myser med ett stort glas juice, en smörgås och TV-pucken på svt1.
TV-pucken är en företeelse som jag har vuxit upp med. Mosters man, Leif, var inte sen med att berätta att han spelade två TV-puckar på 60-talet för Uppland tillsammans med tre kronors gamla general manager, Clas Göran "Myggan" Wallin(som var snäppet värre med tre TV-puckar). Det är någonting jag inte vet när han berättat för mig, utan det är bara någonting man vet, precis som att jorden är rund. Det var ingen som upplyste mig om det vid 7-8 års ålder, det är en del av världsuppfattningen, precis som Leifs tvåfaldiga deltagande i TV-pucken.
Det roliga med Leif är att han hyser ett förakt emot dem som bara spelat en TV-puck. Som han sa när vi såg Daniel Widing på Leksands noret en gång, "har han spelat TV-pucken? en gång bara? aja, en gång är ingen gång - två ska det vara!".
Man är alltså inte komplett om man bara spelat en.
Mitt först riktiga minné ifrån TV-pucken är när Dalarnas 80or vann. Troligtvis för att halva laget spelade med min bror på den tiden. Året efter vann Dalarna också, det finns nog till och med inspelat hemma i Tunsta på VHS.
För tillfället ligger Dalarna under, 2-3. Men in med Mora femman nu, Persson, Pettersson och Björklund. "Dem är ruskigt bra" för att citera Jan Simons!
TV-pucken är en företeelse som jag har vuxit upp med. Mosters man, Leif, var inte sen med att berätta att han spelade två TV-puckar på 60-talet för Uppland tillsammans med tre kronors gamla general manager, Clas Göran "Myggan" Wallin(som var snäppet värre med tre TV-puckar). Det är någonting jag inte vet när han berättat för mig, utan det är bara någonting man vet, precis som att jorden är rund. Det var ingen som upplyste mig om det vid 7-8 års ålder, det är en del av världsuppfattningen, precis som Leifs tvåfaldiga deltagande i TV-pucken.
Det roliga med Leif är att han hyser ett förakt emot dem som bara spelat en TV-puck. Som han sa när vi såg Daniel Widing på Leksands noret en gång, "har han spelat TV-pucken? en gång bara? aja, en gång är ingen gång - två ska det vara!".
Man är alltså inte komplett om man bara spelat en.
Mitt först riktiga minné ifrån TV-pucken är när Dalarnas 80or vann. Troligtvis för att halva laget spelade med min bror på den tiden. Året efter vann Dalarna också, det finns nog till och med inspelat hemma i Tunsta på VHS.
För tillfället ligger Dalarna under, 2-3. Men in med Mora femman nu, Persson, Pettersson och Björklund. "Dem är ruskigt bra" för att citera Jan Simons!
Santa Barbara igen
Varit i San Francisco under några dagar, men nu är vi tillbaka dit jag trivs bäst iaf Santa Barbara. Sista inlägget på resande fot, jag kommer sammanfatta resan när jag kommer hem. Men detta är det sista jag skriver i USA.
Det har varit en fantastisk resa, oförglömlig. Möten och ögonblick för livet.
Nu åker vi inte förän på måndagmorgon, men vi har börjat lugna ner oss och kommer att koppla av dem sista dagarna här. För egen del så ska det bli skönt att bara umgås med Eric. En väldigt nära vän som man inte kommer se förens kanske nästa sommar..
Väl mött i Sverige på tisdag.
Dagen efter i Santa Barbara.
Den planerade husfesten i Ive(tror jag det stavas) blev inställd då våra värdar ansåg att det var downtown som gällde på lördagen. Så jag och Pelle, tillsammans med Tobbe och Eric, tog på oss våra finaste gå bort kläder(för sjätte kvällen i rad) och hoppade in i en Himalayan Taxi. En lite underlig grej dem har för sig här nere på klubbarna är att vita skor är en dödssynd. Du kommer inte in med vita skor! Du kan tydligen gå ut i speedos och linné, bara du inte har vita skor..
Nåväl, jag och Tobbe hade enbart vita skor och sa till varandra att faller vi så gör vi det tillsammans. Men vi lyckades faktiskt komma in på både ett och två ställen med våra vita skor. Men vi var helt ensamma om att bära skor i den vita kulören, så det verkade vara en allmänt känd code.
Väl inne så var det blaskig öl, fullkomligt överbefolkat och fruktansvärt mycket snygga tjejer. Det gick inte att slappna av någonstans, överallt stod dom och såg allmänt snygga ut.
Idag däremot så var det en utpumpad skara i baseball kollektivet på Diana Lane. Uppstigning halv ett, ESPN till halv tre och sedan en rejäl lunch/middag på Little Ceasars. ESPN står för övrigt på i detta hus dygnet runt, baseball och amerikansk fotboll(NFL, Universitetsligan och High-School matcher) är det enda som visas här. Att TVn sen är placerad i vardagsrummet där jag och Pelle sover gör det ganska ofrånkomligt att se på en del sport på dagarna. Ja, det är fantastiskt!
Att sedan motellen vi bott på haft ESPN, ESPN2 och FSN har gjort att det blivit en del av vardagen att ligga och se på en hel del amerikansk idrott. Inte nog med att man har palmer och hav utanför fönstret, man kan dygnet runt ligga och kolla på idrott!
Imorgon åker vi vidare emot San Francisco..
I en villa i Santa Barbara
Internet tillgangen i USA var inte vad jag trodde nar jag satte mig pa planet ner. I mina drommar stod det en dator pa varje hotellrum och utmed vagarna, men icke. Efter att ha forsokt att fa tag pa Santa Barbara studerande Eric Sjors via Malibu Countys biblioteks dator(enda allmanna i hela orten) under nagra fem minutare sa sitter jag antligen har. Har ar i en villa uppe i Santa Barbara som Eric for tillfalligt bor i.
Resan over haven gick forvanasvart bra aven om det borjade lite trevande. En nitisk sakerhetsvakt var pa gransen att neka oss intrade till USA redan pa Arlanda nar han fick reda pa att Pelle inte agde sin vaska, utan hade lanat den av en kompis(Peter Fandriks). US Airways hade sedan dammat av sin mest undermaliga atlantflygare. Men nar planet val borjades bordas klev han pa. En brostkorg stor som soffan jag sitter i, och underarmar i klass med mina lar. Kladd i en troja som det stod "worlds strongest men chapions league" pa spred han ett lugn inom oss som holl i sig hela vagen till L.A.
Val i L.A sa fick vi en trevlig overraskning da vi inte behovde pina oss runt i en PT Cruiser som var tankt, utan vi fick en snappet finar Sebring. Sedan var det roliga slut for den forsta dagen. GPSen lade av innan vi kort ut ifran hyrbils firman. Sedan efter nagra snestyrningar satt vi dar vi inte skulle sitta, Inglewood. Efter en smarre panik lyckades vi styra oss ut ifran den beromda stadsdelen och hitta hotellet. Ett hotell drivet av mexicaner som vi lovade oss att aldrig mer satta varan fot pa igen.
Dag tva tog vi ett fornuftigt beslut, vi drar till Malibu. Stallet dar dem stora stjarnorna bor och lever. Dar kommer vi kanna oss hemma. Mycket riktigt, vi bodde dar i tre natter och och gjorde sma dagliga utflykter. Beverly Hills, Santa Monica och Malibu surfbeach som dom pastod var kand for dem initierade. Pelle gjorde aven en hel del vandor till apoteket, ovantat nog..
Efter lite bestyr sa sitter vi hur som helst nu i Santa Barbara, Mats "tillfredstallaren" och Pelle " aterstallaren"..
Husfest i morgon
Resan over haven gick forvanasvart bra aven om det borjade lite trevande. En nitisk sakerhetsvakt var pa gransen att neka oss intrade till USA redan pa Arlanda nar han fick reda pa att Pelle inte agde sin vaska, utan hade lanat den av en kompis(Peter Fandriks). US Airways hade sedan dammat av sin mest undermaliga atlantflygare. Men nar planet val borjades bordas klev han pa. En brostkorg stor som soffan jag sitter i, och underarmar i klass med mina lar. Kladd i en troja som det stod "worlds strongest men chapions league" pa spred han ett lugn inom oss som holl i sig hela vagen till L.A.
Val i L.A sa fick vi en trevlig overraskning da vi inte behovde pina oss runt i en PT Cruiser som var tankt, utan vi fick en snappet finar Sebring. Sedan var det roliga slut for den forsta dagen. GPSen lade av innan vi kort ut ifran hyrbils firman. Sedan efter nagra snestyrningar satt vi dar vi inte skulle sitta, Inglewood. Efter en smarre panik lyckades vi styra oss ut ifran den beromda stadsdelen och hitta hotellet. Ett hotell drivet av mexicaner som vi lovade oss att aldrig mer satta varan fot pa igen.
Dag tva tog vi ett fornuftigt beslut, vi drar till Malibu. Stallet dar dem stora stjarnorna bor och lever. Dar kommer vi kanna oss hemma. Mycket riktigt, vi bodde dar i tre natter och och gjorde sma dagliga utflykter. Beverly Hills, Santa Monica och Malibu surfbeach som dom pastod var kand for dem initierade. Pelle gjorde aven en hel del vandor till apoteket, ovantat nog..
Efter lite bestyr sa sitter vi hur som helst nu i Santa Barbara, Mats "tillfredstallaren" och Pelle " aterstallaren"..
Husfest i morgon
