Hallbargs Travspalt v38
Hallbargs travspelt har inte uppdaterats reguljärt pga tekniskt fel. Ursäkta alla trogna trav-vänner mvh undertecknad.
Från och med nu kommer den här spalten att presentera veckans drag genom fyra olika kategorier som beskrivs enligt följande: Veckans franchise(Kommer från hockeyns franchise-player som innebär en spelare man bygger ett lag runt, tex Sidney Crosby, Alex Ovechkin, Jarome Iginla, Håkan Bogg etc, men som i vårat fall handlar om en spik/spikar att bygga ett V75-system runt), Veckans 29:a(En häst som agerar som ett fullblodsproffs på banan och kommer till jobbet varje tävling och alltid gör sitt yttersta men sällan räcker ända fram till vinst. En häst som sällan får stora rubriker och som lätt blir bortglömd, en spelvärd häst med andra ord), Veckans Hiroshima-bomb(Som det låter, en riktig kupongrensare), Veckans Daigle(Namngiven efter Alexandre Daigle som på draftdagen efter att ha blivit tingad som etta av Ottawa Senators i mitten av 90-talet lär ha sagt att man aldrig kommer ihåg en tvåa, tvåa var en viss Chris Pronger. Alltså, Veckans Daigle står för veckans mest överskattade/överspelade kuse i förhållande till vinstchans.
Veckans Franchise: Torvald Palema(57%, 84%)(V75-1 och V75-5) Jag spikar i bägge loppen, litet startfält och två open-stretch-spår innebär att denna speedkula är garanterad både en bra löpning och flera valmöjligheter att utnyttja soeeden på.
Veckans 29:a: 12. M.T.Buffet(6%)(V75-7) Toppform, gör sällan ett dåligt lopp och ett förmodat tufft utgångstempo gynnar denna kuse från bakspår som med lite flyt kan knäppa hela gänget.
Veckans Hiroshima-bomb: 15. Noe De Saint Prest(3%)(V75-4) En osynad och svårbedömd fransman som gynnas av den långa distansen. Förmodar att de inte åkt ända från från Frankrike bara för att deltaga. Händer titt som tätt att osynade fransmän dyker upp i långloppen på svensk mark och städar av hela startfält.
Veckans Daigle: 7. Target Player(32%)(V75-7) En fin häst som var grym för två starter sen i bronsfinalen på Solvalla men som nu har gått upp i klass och som dessutom har ett dåligt utgångsläge som borgar för en tuff inledning. Vinstcans? Ja, men inte till 32%. jag avstår spel och säger syn.
Strecka lugnt, trav-vänner!
Mvh Hallbarg
Tröjnummer.
Den mest kända historien runt ett tröjnummer gissar jag att är den runt Gretzky och #99. Som pojk ville han ha som idolen, Gordie Howe, #9 men den var upptagen och eftersom Gretzky var tillräckligt bra för att ha ett nummer som stack ut, utanför dom ordinarie 1-30, så blev det #99, och det följde med honom genom karriären och hela vägen upp i alla NHL arenors tak. Fysiskt så sitter inte #99 i alla tak, men nummret är pensionerat och kommer aldrig bäras av någon mer spelare i NHL.
Att Gretzky var tillräckligt bra för att ha ett nummer "utanför dom ordinarie" handlar om att i nordamerika så är det bara dom riktigt bra spelarna som får ha tröjnummer som sticker ut. Så är du då en defensivtlagd back som sällan åker över offensiv blålinje så spelar du inte heller med nummer #87.
#87 är ett nummer som jag högaktar, enbart beroende på att jag själv är född det året, och jag kan inte glädjas nog åt att en riktigt bra ishockeyspelare, född fyra dagar innan mig, numera är den som identifieras med det numret. Jag har fått nog av alla dåliga innebandyspelare med hårband som har sprungit runt och dragit #87 i smutsen hela min uppväxt!
Först med ett högt nummer i NHL var Phil Esposito, #77.
Min personliga relation till nummer är i allra högsta grad otrogen. Här följer i kronologisk ordning mina tröjnummer under min ishockeykarriär. #5, #28, #27, #17, #10, #24, #3. De fem i mitten tycker jag ändå vittnar om en spelskicklig center som helst åkte framåt, vilket inte är långtifrån sanningen, även om jag var en stark två-vägspelare. #5 kan jag inte förklara och #3 kändes bekvämt då jag kunde ha det även i innebandyn där det karaktäriserar mig bra.
I innebandyn sen började jag ganska högt med #10 och #17 innan jag hittade min position och roll på backen då jag intog tröja #3. Signalen den sänder ut är att detta är en kille som inte lämnar sin målvakt utsatt, han täcker några skott med ljumsken och fixar inte sitt hår innan match. När jag sedan gick till Borlänge tappade jag fotfästet ett tag och gav mig på ett riktigt högt nummer, Patrik Ross gamla #42. Ett spretigt nummer som medför krav, och så här i efterhand så skulle jag tagit ett lägre just för att släppa på pressen lite. Nu tog det en säsong att spela sig in i klubben och en andra säsong att spela sig värdig numret.
Här nedan kommer jag rada upp lite nummer som jag har en kommentar runt.
#2. Snyggt! Back eller eventuellt center. Gärna kapten som varit i klubben några år och spelar med hjärtat utanpå dressen.
#13. Forward, enbart forwards! En tumregel är att backar inte har udda nummer över 10.
#14. Laglojal ospektakulär center med tydliga höfter.(Patrik Sandström?)
#23. Ett arbetshäst á la Jon Lundqvist.
#29. En forward i fjärdekedjan, får sin 3-4 byten per match och är tacksam för dom. Gör alltid ett väldigt bra jobb och är inte sällan utrustad med vinnarskalle. Lägg denna information på minnet då #29 kommer få en nyckelroll i nystarten av Hallbargs travspalt nu på fredag.
#42. Måste återkomma till detta nummer. Nu var jag nere på backen och snurrade med 42an i BSK men annars så ska detta vara en toppforward med näsa för målet, given i PP och återkommande vinnare av interna poängligan.
#66. Det finns bara en super Mario, Mario Lemiuex.
#68. Den kändaste bäraren är Jaromir Jagr, och andledning till att han bär 68an är som en hyllning till hans farfar som strök med i Pragvåren 1968, tror jag.
#71. Ryss...
#77. Som jag skrev tidigare, 77an var det första höga numret som användes i NHL, Phil Esposito.
#99. Borde pensioneras i alla sporter, över hela världen. Det är inte okey att Rättviks innebandy har #99 i sitt röda ställ som förlorar mot Kais Moras 16 åringar med 25-0.
/#3
Statistik
Statistik är bland det bästa jag vet, helt seriöst. Att slå upp resultatbörsen i någon av dom två lokala tidningarna och sen bara sitta och läsa tabeller och resultat tills ögonen skelar. Lika med politiska opinionsmätningar, man ser hur många Sverigedemokratiska väljare det finns under 25 år inom LO, typ.
Sedan har vi den här statistiken som snarare betraktas som humor än som fakta, "Ikväll får 107 svenskar gonorré", om det sedan är sant eller helt enkelt en väldigt roligt vet jag inte. Roligast ändå tycker jag att resultatet av den enkät, som någon gjorde för X antal år sedan, då 90% av männen ansåg sig vara en bättre bilförare än genomsnittet. Den väver in mycket självgodhet..
Sedan har vi statistiken som inte finns, för varje liten vardagsrasist som setat och tittat på Efterlyst kläcker efter ett tag ur sig att det bara är invandrare som gör brott, "alla pratar svenska med brytning". Varför läggs inte faktan på bordet i något av dom större medierna, varför gömmer man undan sanningen i en högskolebok som några få läser. Sanningen är alltså att den klart mest överrepresenterad gruppen i svenska fångvården är unga män ifrån Finland, sug på den ni!
Min gode vän Anders "AP" Pettersson har också blivit utsatt för det här med icke bevisad statistik. Jag var nämligen hemma hos honom för några månader sedan och såg en fotbollsmatch där hans älskade Manchester United mötte Arsenal. Jag frågade honom innan avspark vad han trodde om matchen, då fick jag till svar: "Bra fråga, vi har bra form, men vi har alltid svårt mot lag med många svarta spelare, men det finns det ingen statistik för".
Lördagen 5 september 2009
En sådan där perfekt dag som man bara har någon gång om året, just så var det i lördags.
Den började relativt tidigt, lite drygt 08.00 vid Insjöns Sporthall för vidare färd mot St:Mikaelspelen i Mora, MOP:en lastades full och lämnade som sista bil av tre parkeringen för att redan vid Tällbergsporten, dra om Jimmy Mårdbergs Volvo 940, på varvstopp. Spelmässigt inledde vi mot ett mycket svagt Rättvik som bollades ut med siffrorna 11-1 och efter att ha sett till damerna så drog jag och min högra hand H. Lundberg vidare till Best Western Hotell för incheckning.
Det var nämligen så att detta var planerat som en "Gentlemanna Weekend" om än i mindre format än den som Wiktorsson, Bart, Fändrixsh och Hallbarg gjorde till Polen.
Efter incheckningen så var det match emot Selja Långlets Idrotts Klubb, som dessvärre höll på att börja spelas utan Insjöns trio bestående av Hans Lundberg, Petter Eng Strandberg och mig själv. Jon Lundqvists gamla Kadett(tidigare nämda MOP:en) lade av 800 meter ifrån Unihoc Arena i en korsning så bogserare fick tillkallas och vi hann till matchstart.
I Matchen sen stötte vi på ett större motstånd än i första matchen. Innan vi hade hunnit vrida på huvudet så hade SLIK slängt in fyra bollar. Dock så vaknade vi till liv och när dom 60 minuterna löpt ut så hade vi gjort åtta mål och SLIK totalt fem.
Därefter fick samma bogserare(tack far) skjutsa tillbaka Lundberg/Rörvall till hotellet så ombyttet och uppladdningen inför Slaget om Siljan skulle hinnas med.
Två välsmakande dyra öl senare stod dom sedan nere på hemmastå i FMMA och skrek fram sina hjältar till en fantastisk 6-3 vinst och dom gcik ut i den kyliga Morakvällen för att möta upp Östberg/Björk som hade hyrt in sig på bröllopssviten på vårat hotell och lyssnade på andra halvleken i Ungern - Sverige.
Zlatan avgör och jag kan nog inte bli lyckligare än jag var just då, vilken dag!
Time to say goodbye
Två av mina absolut bästa vänner har under den senaste veckan lämnat barndomshemmen och sökt tillfredställelse på andra orter i Sverige, långt ifrån Insjön.
Min gamla wingman och ständige parhäst Jon Lundqvist har rekryterats till ISAF styrkorna som ska bekämpa terrorister i Afghanistan och den kvinna jag spenderat hälften av min lediga tid med, Linnea Björk, for ner till västkusten för att...ja Linnea, vad ska du göra där?
För ungefär en månad sedan lämnade "mannen, myten, menisken" Patrik Sandström dessa trakter för studier i Norrköping så summan av det här är att tre stycken personer som tidigare var en del av min vardag nu inte finns i min vardag, dom finns på telefon, men dom finns inte på Lucky House och dom finns inte för en söndagspizza, det är tråkigt. Jag saknar er!
-
Jag tänkte skriva ett inlägg med denna rubrik förra veckan, men jag kände att jag var tvungen att komma i rätt sorgsna stämning för att riktigt fånga stämningen, och det är jag nu, 2-6 mot Sabers på NHL09..
Men efter detta inlägg ska jag återkräva revansch och kommer troligtvis må en aning bättre om sisådär 20 minuter igen.
-
September kommer bli min "month of the year", skiftgång månaden ut, hockeyallsvensk premiär och förhoppningsvis några weekends här och var. Vi börjar i Mora imorgon!
