legendens

Fick ett beskt svar på ett av mina tidigare inlägg där jag nämnde att "dressyr inte var så tråkigt". Faktiskt är det så här, om mina vänner sysslar med en av RF(det känns som ett garantibevis på att det finns en meningsfull tanke bakom idrotten och att det koras en vinnare i slutändan) godkänd idrott så kan jag njuta i fulla drag av att sitta vid sidan, gärna med en kaffe, och se på hur min vän gör sitt yttersta för att vinna.

Just att vinna är det som det handlar om, sporten i sig är är inte första prioritet. Nog för att jag hellre ser ishockey än dressyr, men det är ändå inte det som det i första hand handlar om när jag ser mina vänner sporta. Jag trivs att se dom göra sitt yttersta och det roligaste dom vet för att i slutändan besegra en motståndare, då applåderar jag.

Just dressyr var något helt nytt, för det första skulle man lära sig termer som mellanskritt och arbetstrav plus att man var tvungen att läsa kartan över vart dom olika hållplatserna på banan var belägna. Sedan man gick ur skolan så är det sällan man får lära sig någonting som är helt nytt på dagarna.

Slutsats, dressyr är inte skit roligt. Men att få lära sig förutsättningarna och att se en god vän gilla det hon gör, det är det som jag tycker är "inte så tråkigt".