legendens

Jag kan inte påstå att jag slår mig själv för bröstet när jag är i andra delar av Sverige för att jag är otroligt stolt över min kommun. Nu tror jag inte att speciellt många andra står och skryter över sina kommuner heller, det är ingenting som ger den form av status som t.ex. snabb bil, strandvilla eller ett spännande jobb. Men i alla fall, jag är förbannad, har så varit i många år.

Det började när kommunen inte gav sitt stöd till det första försöket till ett köpcentrum i Insjön, Leksand skulle förlora sin position som kommunens självklara handelsort sa man då.

Nu vann trots allt kapitalismen, Nils Skoglund AB och Insjöföretagarna arbetade fram Hjultorget och är idag Siljans köpcentrum.

Det fortsatte med att Kjell Brus, vaktmästare på Insjöns IP, blev stationerad ibland annat Granberget och därför inte kunde spola is och köra upp skidspår i den skala som folket vill. Nu har Kjell gjort detta ändå och mer där till, obetalt många gånger och vi kan inte tacka honom nog för det jobb han lägger ner för människor i alla åldrar över hela kommunen.

Leksands kommun hade inte råd att ge Djura by 6000 kronor som behövdes för att ge ungarna belysning på deras ishockeyrink, det var tomt i kassan sades det samtidigt som kostnaden för belysningen runt "kulturtriangeln" kom ut i tidningen. Djura karlarna med Tomas Nääs i spetsen erbjöd sig att montera strålkastarna om bara kommunen kunde bekosta dom, men nej.

Hur tänkte man i mitten på 90-talet när man byggde en vacker sporthall i Åkerö med läktare, med dom ungefärliga måtten 20'20 meter och samtidigt byggde en hall i Insjön med måtten 34'16 meter, utan läktare?

En sporthall kostar väldigt mycket pengar, det är jag väl medveten om och innebandyn är en ung sport. Den fick sitt uppsving ganska precis när hallarna byggdes, men vad var tanken med hallarna då? Tennishall finns, handboll är dom för små för och basket finns inte, så då är mitt svar badminton och volleyboll. Badminton får väl ses som det rimliga svaret för någon volleyboll har jag inte sett skymten av. Jag begär inte att kommunen skulle förutse att innebandyn skulle bli kommunens näst största sport(sett till antalet utövare) efter fotbollen, men fortfarande så är bygget av två bollhallar helt oförståeligt för mig.

Även Leksandshallen är för liten för innebandy, det är förenat med livsfara att spela tuffare matcher där, sargen lutar mot ribbstolarna. Det finns två klubbar i kommunen som båda har runt 200-300 spelare, men inte en hall som håller måttet med dagens krav, hur löser man som kommun det på ett smart sätt?

Leksands kommun tycker att det är fel på sporten och kommer med ett förslag om att dra ner på antalet spelare på planen så att man kan spela i deras hallar. Det är ju ett utmärkt förslag, när lag kommer till Insjön och Leksand så spelar man 4 mot 4, eller 3 mot 3... Vilken respekt för sporten...

-

Jag tänkte sätta mig in i ämnet på riktigt och ta fram en egen budget inför 2010, återkommer med den.

-

Kanske att Janne "Kungen" W vill skriva en gästkrönika, som en fortsättning i ämnet, om hur det gick till när ishockeysargen försvann ifrån Insjöns IP på tidigt 70-tal?