legendens

Just dom orden fick jag igår kväll av en mycket god vän som tagit fel på dag, men ändå vackert på något sätt. Spolar jag tillbaka tiden precis ett år så ser nog mitt liv ganska snarlikt ut det jag lever idag, och det finns en anledning till det -jag trivs verkligen med det. Men jag har faktiskt blivit ett år klokare, inte som mina fyra första levnadsår eller mitt första år efter studenten, men jag har ändå blivit visare.

Tisdagen den 11 Augusti 19XX, klockan 05.13 tittade jag fram på ett för mig okänt BB i Västerås. Hade jag hållt mig fast i någonting inne i mor och klivit ut dryga fem timmar senare hade jag blivit människa nummer fem miljarder på jorden.Fråga: Är det någon som vet vilket år jag pratar om?

Nu denna vecka när morgonskift står på schemat så är väckningen 05.00 på Insjövägen 27A, med en efterföljande snoozning på 20 minuter, så  den egentliga uppstigningen sker alltså 05.20. Men morse så så låg jag vaken och väntade in klockslaget 05.13. Klockan slog 05.10 och jag levde mig tillbaka 22 år till det där sjukhuset i Västerås och hur mina föräldrar väntade otåligt på mig. 05.11 fick jag lite panik, jag har bara två minuter kvar som 21 åring, den vilda åldern 21 rinner sakta ur mina händer. Att vara 22 låter så väldigt vuxet.. 05.12 ser jag hur sjuksystrarna börjar ladda för förlösning, spänningen stiger. Mamma är lugn, pappa försöker vara lugn. 05.13 Nyförlöste Mats Olof Rörvall sticker ut sitt kala huvud och skriker till världen att han blev en kille. På sekunden 22 år senare somnar en ung man om, för att sex och en halv minut senare väckas av Bruce Springsteens Radio Nowere på full volym strömmandes ut ur hans rosa mobiltelefon.