Förlåt Marian
När Stanley Cup finalen avgjordes här för någon månad sedan så satt jag och blåhöll mina två tummar för att Pittsburgh Penguins skulle vinna. Jag levde riktigt NHL hockey under några fantastiska försommar veckor. Medans jag firade Maxim Talbots två mål efter sextio minuters spel så kunde jag inte låta bli att le lite extra när jag kollade på Marian Hossa. Han som bytte fjolårets Stanley cup tvåa och NHLs talangfullaste lag, mot regerande mästarna i ett åldersstiget Detroit.
Den besvikelse jag kände gentemot honom sedan han lämnade mitt Penguins hade jag inte släppt. Pittsburgh släppte nämligen gedigna spelare som Colby Armstrong, Erik Christensen och draftvalet Angelo Esposito(han som körde över Markström i årets JVM, ni vet) mot Marian Hossa och utfyllnadsspelaren Pascal Dupuis, lite innan trading-deadline inföll. När sedan Hossa drog halvåret senare, som unrestricted free agent , så var Penguins enda förtjänst en fransk-kanadensare med visir.
Nu kan man förstås ifrågasätta Penguins organisation som mycket väl visste om att Hossa kunde lämna laget efter säsongen, utan att man skulle få någon form av ersättning. Men min besvikelse gick rakt till Hossa.
Mitt Pittsburgh Penguins hade vunnit Stanley cup och mina mungipor var redan uppspända till max, men så kommer Hossa in i bild och jag blir ändå lite gladare.
När Marian Hossa kom till Mora under lockouten 04/05 var jag den första att springa runt i ishallen tillsammans med tolvåringarna för att få en skymt och en autograf av honom. Och autograf det fick jag.
"TO MATS, BEST WISHES! MARIAN HOSSA #18"
och så sitter jag fyra år senare önskar honom olycka.
Jag gjorde fel. Jag ber om ursäkt.
Den besvikelse jag kände gentemot honom sedan han lämnade mitt Penguins hade jag inte släppt. Pittsburgh släppte nämligen gedigna spelare som Colby Armstrong, Erik Christensen och draftvalet Angelo Esposito(han som körde över Markström i årets JVM, ni vet) mot Marian Hossa och utfyllnadsspelaren Pascal Dupuis, lite innan trading-deadline inföll. När sedan Hossa drog halvåret senare, som unrestricted free agent , så var Penguins enda förtjänst en fransk-kanadensare med visir.
Nu kan man förstås ifrågasätta Penguins organisation som mycket väl visste om att Hossa kunde lämna laget efter säsongen, utan att man skulle få någon form av ersättning. Men min besvikelse gick rakt till Hossa.
Mitt Pittsburgh Penguins hade vunnit Stanley cup och mina mungipor var redan uppspända till max, men så kommer Hossa in i bild och jag blir ändå lite gladare.
När Marian Hossa kom till Mora under lockouten 04/05 var jag den första att springa runt i ishallen tillsammans med tolvåringarna för att få en skymt och en autograf av honom. Och autograf det fick jag.
"TO MATS, BEST WISHES! MARIAN HOSSA #18"
och så sitter jag fyra år senare önskar honom olycka.
Jag gjorde fel. Jag ber om ursäkt.
Kommentarer
Trackback
