legendens

Tröjnummer är en sådant här ämne som aldrig blir riktigt ute. Det går nog inte en dag utan att man på någotvis får en fråga eller fundering kring ett tröjnummer, speciellt inte när man umgås med människor som äter sportbillagor till frukost. Ett tröjnummer kan vara så talande och bör ha blivit valt med omsorg av bäraren, och därför kan det, ibland, berätta historien.

Den mest kända historien runt ett tröjnummer gissar jag att är den runt Gretzky och #99. Som pojk ville han ha som idolen, Gordie Howe, #9 men den var upptagen och eftersom Gretzky var tillräckligt bra för att ha ett nummer som stack ut, utanför dom ordinarie 1-30, så blev det #99, och det följde med honom genom karriären och hela vägen upp i alla NHL arenors tak. Fysiskt så sitter inte #99 i alla tak, men nummret är pensionerat och kommer aldrig bäras av någon mer spelare i NHL.

Att Gretzky var tillräckligt bra för att ha ett nummer "utanför dom ordinarie" handlar om att i nordamerika så är det bara dom riktigt bra spelarna som får ha tröjnummer som sticker ut. Så är du då en defensivtlagd back som sällan åker över offensiv blålinje så spelar du inte heller med nummer #87.

#87 är ett nummer som jag högaktar, enbart beroende på att jag själv är född det året, och jag kan inte glädjas nog åt att en riktigt bra ishockeyspelare, född fyra dagar innan mig, numera är den som identifieras med det numret. Jag har fått nog av alla dåliga innebandyspelare med hårband som har sprungit runt och dragit #87 i smutsen hela min uppväxt!

Först med ett högt nummer i NHL var Phil Esposito, #77.

Min personliga relation till nummer är i allra högsta grad otrogen. Här följer i kronologisk ordning mina tröjnummer under min ishockeykarriär. #5, #28, #27, #17, #10, #24, #3. De fem i mitten tycker jag ändå vittnar om en spelskicklig center som helst åkte framåt, vilket inte är långtifrån sanningen, även om jag var en stark två-vägspelare. #5 kan jag inte förklara och #3 kändes bekvämt då jag kunde ha det även i innebandyn där det karaktäriserar mig bra.

I innebandyn sen började jag ganska högt med #10 och #17 innan jag hittade min position och roll på backen då jag intog tröja #3. Signalen den sänder ut är att detta är en kille som inte lämnar sin målvakt utsatt, han täcker några skott med ljumsken och fixar inte sitt hår innan match. När jag sedan gick till Borlänge tappade jag fotfästet ett tag och gav mig på ett riktigt högt nummer, Patrik Ross gamla #42. Ett spretigt nummer som medför krav, och så här i efterhand så skulle jag tagit ett lägre just för att släppa på pressen lite. Nu tog det en säsong att spela sig in i klubben och en andra säsong att spela sig värdig numret.

Här nedan kommer jag rada upp lite nummer som jag har en kommentar runt.

#2. Snyggt! Back eller eventuellt center. Gärna kapten som varit i klubben några år och spelar med hjärtat utanpå dressen.

#13. Forward, enbart forwards! En tumregel är att backar inte har udda nummer över 10.

#14. Laglojal ospektakulär center med tydliga höfter.(Patrik Sandström?)

#23. Ett arbetshäst á la Jon Lundqvist.

#29. En forward i fjärdekedjan, får sin 3-4 byten per match och är tacksam för dom. Gör alltid ett väldigt bra jobb och är inte sällan utrustad med vinnarskalle. Lägg denna information på minnet då #29 kommer få en nyckelroll i nystarten av Hallbargs travspalt nu på fredag.

#42. Måste återkomma till detta nummer. Nu var jag nere på backen och snurrade med 42an i BSK men annars så ska detta vara en toppforward med näsa för målet, given i PP och återkommande vinnare av interna poängligan.

#66. Det finns bara en super Mario, Mario Lemiuex.

#68. Den kändaste bäraren är Jaromir Jagr, och andledning till att han bär 68an är som en hyllning till hans farfar som strök med i Pragvåren 1968, tror jag.

#71. Ryss...

#77. Som jag skrev tidigare, 77an var det första höga numret som användes i NHL, Phil Esposito.

#99. Borde pensioneras i alla sporter, över hela världen. Det är inte okey att Rättviks innebandy har #99 i sitt röda ställ som förlorar mot Kais Moras 16 åringar med 25-0.

/#3